Ny blogg!

Som ni märkt så är aktiviteten här väldigt låg. Vi ber om ursäkt för att vi inte berättat det tidigare, men vi har flyttat.

Vi har numera en bloggportal som du hittar på http://blogg.rb.se. Där kan du läsa Effektbloggen, Pressbloggen, en blogg om vårt nittioårsjubileum och mycket mer.

Vi ses väl där?

Tre olika veckor i Yemen

...fortsättning.

I katastrof-områden uppstår många oplanerade saker, som man snabbt behöver anpassa sig till på olika sätt:

16/6:
Efter samordningsmöte med UNHCR, får jag meddelande att tre kvinnor hittats dödade från de - sedan två dagar tillbaka - saknade hjälparbetarna från en tysk frivilligorganisation med kristen profil. Oavsett nationalitet och religionstillhörighet är vi alla mycket upprörda över dessa terrordåd. Ingen grupp har tagit på sig ansvaret och alla Jemeniter talar med avsky, skam och rädsla över att dessa mord har inträffat bara några kilometer härifrån. Våld mot kvinnor är absolut tabu i samtliga kulturer här i Jemen.

Som hjälparbetare och kvinna behöver jag snabbt applicera olika säkerhetsstrategier
tillsammans med Rädda Barnens landskontor i Sanaa och regionkontor i Beirut. I samordning med FN planeras evakuering av all personal från fältkontor i Saada - med litet flyg till Sanaa - och själv anpassar jag under tiden min klädstil för säkrare resor till/från boende och kontor.

Det är inte första gången jag behöver evakueras från ett krigsområde, men det är alltid lika frustrerande att behöva avbryta arbete. Som tur är har redan ett "super-team" av våra nya Rädda Barnen medarbetare börjat, och alla är från Saada och kan därför stanna kvar. Pga det osäkra läget, arbetar alla i teamet hemma i två dagar tills det bedöms som säkert att de kan röra sig fritt igen. De två kvinnorna i teamet kan dock inte åka ut till de internflykting-läger som ligger vid stadsgränsen, vilket istället får bli de manliga team-medlemmarnas ansvar. - Arbetet med aktiviteter för Barns bästa kan fortsätta!

23/6:
Midsommar har passerat med många hälsningar från storfamiljen som - enligt årlig släkttradition - firat tillsammans på Ölandsgård. På Rädda Barnens kontor i Jemen jobbar vi alla på lördagar, eftersom helgdagar i Jemen är torsdag och fredag.

Frågan att lösa nu är hur att anpassa projekt-planeringen när jag under rådande omständigheter inte kan vara på plats i Saada, tillsvidare...
Det löser sig!
Jag kan kan ha "träningen-inför-träning-av-lärare" i Sanaa istället, och Rädda Barnens Saada-super-team kan komma hit eftersom vägen hit blivit mer säker ie nu inte lika många klaner med beväpnade check-points som tidigare.

Det finns också MYCKET att göra med logistik i ett projekt i ett katastrofområde: förberedelser av material till de 12barnsäkra platsernas "Lek-lådor" samt hygienartiklar, tält etc. Samtidigt behöver personalen på huvudkontoret också jobba med förberredelser av många andra projekt. Rädda Barnen i Jemen växer så det knakar med stöd till barns rätt att överleva och utvecklas på kort och lång sikt t.ex. att få "näringsrik mat för både mage och huvud" varje dag. ...och det behövs när 54% av befolkningen är barn och 76% är under 25 år. Jemen är dessutom ett av de fattigaste länderna på vår jord, och mer än hälften av barnen är mer eller mindre undernärda med MYCKET begränsad tillgång till utbildning. Därutöver har barnen i Saada upplevt krig och många traumatiska upplevelser under en 6-års period.I Saada beräknar man att 64% av befolkningen är barn.

En skola som inte kan vara skola, eftersom familjer behövt någonstans att bo när de förlorat sina hem och tillhörigheter i krig. En ny skola har dock byggts bredvid men man glömde bygga toaletter... Jag har tipsat UNICEF, eftersom de har stöd till "vatten & sanitet" som ett av deras uppdragsområde.

30/6:
i Sanaa: Nu har Saada-super-team och jag gått igenom och prövat - i enlighet med Rädda Barnens riktlinjer, koncept och metoder - det mesta som kan behövas för att utveckla mer skydd av barns säkerhet i katastrofsituationer pga krig, och hur att träna andra i detsamma t.ex lärare, sjukvårdspersonal, socialarbetare och poliser.
Några exempel av Rädda Barnens metoder - i katastrofsituationer - för skydd av barn enligt Barnkonventionen:


Hur att bistå barn att själva göra risk- och resurs-kartor av säkra och osäkra platser, och sen presentera för andra barn och vuxna i samhället. Att möjliggöra för barns delaktighet är en central del i barnkonventionen såväl som i alla Rädda Barnens program runtom i världen.


Också i ett flyktingläger finns många saker som barn kan berika med idéer till att utveckla vidare - av vuxna och barn - med förebyggande, direkta och samhällsuppbyggande insatser...


Svårare övningar för vuxna är de som syftar till att hitta sin lekfulla sida och använda sig själv som ett redskap att bistå barns möjligheter att uttrycka sina tankar och känslor på ett kreativt sätt:
Kan vara en utmaning när ens kvinnliga kollega drabbas av ett skrattanfall: -Är det jag eller "problem-/risk-fågeln" hon skrattar åt?

2/7
FN i Yemen deklarerar behov av nödinsatser i sydvästra Saada. Beväpnade strider i två distrikt har tvingat 300 familjer (21 000 barn & vuxna) att behöva fly från sina hem. De befinner sig nu i närliggande områden, några har sökt skydd i skolor. FN har redan börjat distribuera olika saker: WFP bistår med mat, UNHCR med filtar, madrasser, tält etc och WHO med medicin, UNICEF med toaletter och vattenreningstabletter. Läkare utan Gränser bedömmer i nuläget mer utförligt hälsotillståndet. Rädda Barnen bistår med psycho-socialt stödmaterial = leksaker: vi har packat bilen full med fotbollar, hopprep, kritor och papper. Tillsammans med FN och andra frivilligorganisationer, ska en team-medlem och jag bidra med att kartlägga risker, behov och resurser för barns bästa genom grupp-intervjuer och kart-tillverkning. -Kanske finns det behov att snabbt starta en barnsäker plats, och barnskyddskommittéer, också i dessa områdena? Kanske presenterar barnen också många andra behov, som Rädda Barnen kan hjälpa till att förmedla till hjälporganisationer, FN och bidragsgivare.

4/7
Vi ansökte om tillstånd att resa för två dagar sedan, och trodde vi skulle få positiv besked från säkerhetsmyndigheten idag. Imorgon bitti tror de...

Att vänta är en annan egenskap man behöver kunna hantera i katastrofsituationer - utöver flexibilitet och tålamod - också precis som de barn och vuxna tvingas göra i flyktingläger innanför och utanför sitt lands gränser, runtom i världen.

Att raskt kunna jobba supersnabbt är en annan egenskap, som Saada-super-team just nu. De förberreder nästa veckas träning och kapacitets-utveckling av barngruppsledare för sommaraktiviteter i internflyktingläger och skolor utanför.

Under tiden finns det hjältar och hjältinnor runtom i Saada's skolor, som möjliggör för tonåringar att kunna genomföra de årliga nationella testen. Sukaina - som gärna vill vara med på bild - är rektor för en flickskola i det distrikt där det nu är pågående beväpnad konflikt. Hon tvekar inte att alltid hålla skolan öppen, även om hon ibland har behövt ta med sig olika "grejor" för att fysiskt skydda sig själv och sina elever när de behövt fortsätta sin utbildning trots att det råder krig utanför skolan...





Den 18:e juli är det beräknat att alla äntligen kan börja jobba direkt med roliga och utvecklingsfrämjande sommaraktiviteter för, och tillsammans med, barnen som är internflyktingar i Saada stad, och kanske också i de sydvästra distrikten, "insh'Allah"





Fortsättning följer...

Äntligen kan vi börja

Svenska Rädda Barnen har funnits i Jemen sedan 1963. Fortfarande är det många här i Jemen som hellre kallar oss "Radda Barnen" än Save the Children. Sedan två år tillbaka är vi här i partnerskap med andra medlemsländer i Save the Children Alliansen, vilket gör att våra program till stöd för barn bästa kan både utökas och profileras utifrån olika specialområden. Svenska Rädda Barnen är t.ex specialiserade på program som stödjer skydd av barn: dels skydd från våld, vårdslöshet och utnyttjande av barn och dels skydd att få sina rättigheter tillgodosedda enligt FNs barnkonvention.

Själv är jag här för att hjälpa till att starta ett projekt för skydd av barn i det 6 års krigsdrabbade bergsområdet Saada, i norra Jemen. Rädda Barnen har inte arbetat i detta katastrof-drabbade området tidigare, så det är mycket att påbörja, samordna och planera...och planera om...

...men äntligen kan vi börja! SIDA har sagt JA, att bistå utveckling av 12 barnsäkra platser och barnskyddskommitteer för skydd av krigsdrabbade barn. Vi kommer också att arbeta för att fler utsatta barn kan få möjligheter att gå i skolan.

I Saada finns nu 5733 barn i fyra läger för internflyktingar, och 7735 barn utanför lägerna hos släktingar och vänner till deras familjer. Alla har de tvingats att fly från sina hem pga krig, många har varit med om traumatiska upplevelser och flera barn är också separerade från deras föräldrar. Under de senaste två veckorna har 1 645 fler barn registrerats som internflyktingar pga stridigheter mellan olika klaner.

Rädda Barnen har nu ett team på plats i Saada och vi håller för fullt på med planerande av aktiviteter för ett år framåt, så vi snabbt kan starta och hantera allt som snabbt behöver göras för barn bästa.

Det första vi ska göra är ett sommar-program för barn i lägerna tillsammans med UNICEF, Röda halvmånen & internationella röd korset och en lokal kvinnoorganisation





Guvernören i Saada har också frågat om Rädda Barnen vet någon som vill hjälpa till med barn-vänliga gungor & rutschkanor till en offentlig lekplats. I Saada finns inga lekplatser alls. Den vanligaste leken är att rulla ett däck...



Så om någon vet någon i Sverige som är intresserad att bistå en lekplats för barn i Jemen, kontakta oss här via RB’s Beredskapsstyrka!








Fortsättning följer...

"Stopper la guerre"

Igår hade vi ett sista seminarium för att samla in information till katastrofberedskapsplanen för Rädda Barnen i Elfenbenskusten (EPP). Denna gång med barn från olika föreningar som arbetar med barns rättigheter i Abidjan. Trots att det var en tidig lördagsmorgon kom barnen till Rädda Barnens kontor i Abidjan för att delta i detta seminarium. Deltagarna var 17 stycken till antalet och i åldrarna 10-17 år. Vi började seminariet med att presentera oss för varandra med olika lekar och övningar för att sedan gå över till att förklara syftet med träffen och bestämma gemensamma regler som alla deltagare måste följa. Reglerna föreslog barnen själva och det handlade om att man skulle vara tyst när någon annan pratade, be om att få ordet genom att räcka upp handen, inte håna varandra för det de sa, ha mobiltelefoner på tyst läge etc. Man röstade även fram ett namn på seminariet eller ”byn”, vilket blev ”le village Sauver les Enfants” (Rädda Barnens by) och man röstade även fram en byledare som skulle se till att reglerna följdes. Om någon bröt mot reglerna skulle den antingen dansa eller berätta en historia. Under seminariet fick sedan barnen svara på frågorna ”Har ni någon gång varit med om en kris/hört talas om en kris av någon annan eller hört på TV eller någon annanstans och var det något som gjorde dig rädd när du var med om det/hörde om det?” och ”I en sådan situation, vad skulle du vilja att vuxna eller andra barn gjorde för att hjälpa dig att vara mindre rädd?” Barnen svarade på dessa frågor med ord eller teckningar. Under de timmar vi spenderade tillsammans pratade barnen om allt från skilsmässor till krig, bortrövande av barn, föräldrar som slår barn och föräldrar som inte lyssnar och om att starta en fredsrörelse för att förhindra framtida krig. En utav pojkarna skrev en sång och fick alla att sjunga med i refrängen som var ”stopper, stopper la guerre” (stoppa kriget). Alla barnen var eniga om att de vuxna måste respektera barn mer eftersom de har rätt till ett bra liv och eftersom de ju är framtiden.

Jag har nu varit i Elfenbenskusten i cirka en och en halv månad. Tiden har gått snabbt samtidigt som det känns som jag varit här väldigt länge, vilket nog beror på att jag sett mycket på kort tid. Jag är i Elfenbenskusten under cirka två månader för att stödja Rädda Barnens kontor här att utarbeta en så kallad Emergency Preparedness Plan (EPP). För att samla in information till planen har vi sedan jag kom hit rest runt mycket i landet. Vi har varit i östra delen av landet, i städerna Abengourou och Bondoukou och i centrala och norra delarna, i städerna Bouaké och Korhogo. På alla dessa ställen har Rädda Barnen fältkontor. Vi har även varit i huvudstaden Yamoussoukro, som under den senaste stora krisen var en knutpunkt för internflyktingar. På alla dessa ställen har jag och min kollega Michel organiserat seminarier med hjälp av våra kollegor på plats (och i Yamoussoukro med hjälp av en samarbetspartner) med samarbetspartners, myndigheter, kommittéer och andra personer som Rädda Barnen har kontakt med. Vi har även organiserat seminarier med barn från lokala skolor, ”elevråd” och barnkommittéer. I januari har vi haft seminarier i Abidjan, bl a med olika personer som är kopplade till skolväsendet, såsom lärare, rektorer, skolinspektörer och elever. En dag i förra veckan hade vi tre seminarier parallellt och kontoret fylldes av röster från barn och vuxna. Det var intressant att se skillnaden mellan de olika grupperna, både vad gäller förslag på insatser vid en eventuell krissituation och ordval i diskussioner. Barnen var tvungna att vänta tills deras lärare var klara för att få sällskap hem då de bor utanför Abidjan. De blev till slut otåliga och gick på upptäcktsfärd i huset och vi fick se till att de höll sig borta från den lite argsinta geten Anton som har sin hemvist i trädgården. Antons vara eller icke vara är för övrigt ett hett diskussionsämne på kontoret.

De seminarier vi haft har varit lyckade och folk är engagerade och öppna med att berätta om sina erfarenheter och att diskutera framtiden. Under seminarierna med barn har de ritat, skrivit och berättat om saker de varit med om, saker de är rädda för och hur de vill att vuxna och andra barn skall hjälpa dem i svåra situationer. Kollegorna på Rädda Barnen är engagerade och välkomnande. Utan dem hade det varit omöjligt att organisera så många seminarier på så kort tid, särskilt med tanke på att de redan känner många utav deltagarna. Detta har varit särskilt viktigt vid mötena med barn, eftersom de ämnen som kommit upp ofta varit allvarliga. Under våra resor har jag spenderat många kvällar på enkla restauranger under bar himmel där vi intagit traditionell mat såsom friterade bananer (sk aloko), attiéké (manioc/kassawa), fisk och kyckling och den lokala ölen Flag. Jag vågade mig däremot inte på att äta igelkott som många äter här. I Korhogo höll jag till och med på att äta upp ett kycklinghuvud utan att veta om det! Vi åt på en restaurang under bar himmel och det var rätt mörkt. Jag trodde att jag hade hittat en fin bit kyckling men upptäckte att det inte var mycket kött att ta av och vände sedan på köttbiten och tittade rakt in i ett par ögon, en näbb och en kam! Det här blev ett roligt skämt när de andra upptäckte att jag inte förstått att det var huvudet jag gnagde på. Det har varit väldigt intressant och givande att resa runt i landet på det här viset. Jag har fått en positiv bild av Elfenbenskusten och dess invånare. Jag har fått intrycket av att folk är positiva, öppna och villiga att dela med sig av sina erfarenheter och är öppna för förslag på förändringar. Det verkar vara ett land med mycket resurser och möjligheter samtidigt som det finns så mycket problem med fattigdom, höga priser, låga löner, strejker och missnöje, oro inför presidentvalet som hela tiden skjuts upp, oro för våldsamheter och ny statskupp, kriminalitet, torka, brist på vatten, epidemier osv. I en utav de många ivorianska populära sångerna sjunger man ”vi är trötta på bråk och kriser…vi vill ha fred, enighet och brödraskap, det är det som är vårt Elfenbenskusten…” och detta verkar representera vad många ivorianer tycker.

Att återvända till ett översvämmat hem...

Samtidigt som världens ögon har varit riktade mot terrordåden i Bombay, har hundratusentals barn och vuxna i en annan del av Indien - Bihar - återvänt till sina hem i mindre, mer eller totalt översvämmade byar efter att ha spenderat 2½ månad i läger.


Vägen hem är ofta mer än 3 mil lång. Bärandes på några få ägodelar och de minsta barnen, behövde stora ooch små barn gå flera flera kilometer i decimeterdjup lera och halvmeterhögt vatten.

Vid vissa ställen är det fortfarande så översvämmat att man behöver ta sig över med båt, vilket kan vara en risk när överlastad och strömt i vattnet...

När barn återvänder hem efter en katastrofsituation, ingår det i Rädda Barnens uppdrag att följa dem och undersöka deras välmående och säkerhet i hemmiljön. På detta sätt kan vi planera våra insatser och uppdatera de planerade aktiviteterna utifrån barns bästa och deras rättigheter till skydd i en katastrof.

Under en vecka undersökte två av mina kollegor och jag 11 storbyar med 77 småbyar. Vi kunde nå extra många byar eftersom vi delade våra undersökningsfomulär med Handicap Internationals team. Rädda Barnen och Handicap International samarbetar ofta i katastrofsituationer med olika insatser för att nå de extra utsatta barnen med funktionshinder. I Rädda Barnens barnsäkra platser kan t.ex därför fler utsatta barn delta på lika villkor, och om de behöver speciella leksaker kan de få sådana anpassade.


-Hur såg det ut i barnens miljöer när de återvände hem?
Några skolor var fortfarande helt översvämmade.

Många vägarna till/från skolor var bortspolade.

I vissa skolar höll skolgården på att torka men vattenpumpen för dricksvatten fungerade inte och ibland var dricksvattnet förorenat. I sådana situationer för Rädda Barnen vidare denna information till UNICEF som - tillsammans med ett lands regering - har ansvar för vatten & avlopp i katastrofsituationer. Både UNICEF och Rädda Barnen arbetar ju utifrån barnkonventionen, och i en katastrofsituation samarbetar vi ofta utifrån alla barns rätt att överleva och utvecklas på ett säkert sätt samt ha tillgång till en trygg skolmiljö.
.

I varje by vi besökte träffade vi byrådet som kunde ge oss detaljerad information om barnens välmående och säkerhet. Många vuxna är oroade över hur de nu ska kunna försörja sig och sina familjer. Redan innan översvämningen behövde många män arbeta långt hemifrån, eftersom Bihar är en av de fattigaste staterna i Indien. Barnarbete är också ett stort problem i denna stat, och medför en ännu större risk i katastrofsituation då barn är mer utsatta. Att förebygga barnarbete och främja skolgång för alla barn, är några av Indiska Rädda Barnens - i samarbete med regeringen - mer långsiktiga fokusområden i Bihar. De barnsäkra platser och barnskyddskommitteer som utvecklas nu i katastrofsituationen, kommer att ingå i detta program och därmed bli hållbara stödsystem för barns välmående, trygghet och rättigheter i Bihar. Intervju med byrådet och barnen är en start i detta utvecklingsarbete.

En första intervju med barn blir oftast inte bara barn, utan också många vuxna nyfikna...Bra tycker vi för att tydliggöra barnfokus i den gemensamma planeringen av barnsäkra platser och barnskyddskommitteer.

Och sen då?

Rädda Barnen har nu gjort en noggrann planering och utvecklat material utifrån all fakta som samlades in när vi undersökte situationen när barn återvände till sina hem. Fyra lokala barnorganisationer har valts ut som Rädda Barnens samarbetspartners. Nästa vecka har "mitt" team utbildning för 101 personer från två av dessa organisationer. Flera barnsäkra platser har redan börjat byggas, utifrån en ritning från en indisk arkitekt i Patna som ville göra en insats för barns bästa. I slutet av december är det planerat att 30 av de 80 barnsäkra platserna - och barnskyddskommitteerna - ska vara igång. De andra 50 barnsäkra platserna har IKEA nu gett klartecken att bistå - denna veckans höjdpunkt!

Själv har jag börjat förberreda att lämna över arbete till min efterträdare från Svenska Rädda Barnens Beredskapsstyrka, som landar i Indien någongång efter jul, innan jag far vidare till nästa katastrofområde i vår värld.



Tills dess: -GOD JUL! ...och tack för ditt Rädda barnen stöd!